KattlivNorsk skogkatt och maine coon

Katt i nordiskt klimat: vinterpäls, snö och utegång

De här raserna formades av nordliga vintrar. Ändå finns det saker att tänka på när det är minusgrader: snöklumpar mellan tårna, vägsalt, kylvätska och korta dagar inne.

Röd katt går längs en snötäckt mur en vinterdag

Det finns en sorts morgon i januari när snön har fallit under natten och allt är stilla. Min första skogkatt brukade stå i dörren en lång stund på sådana morgnar, med svansen rakt upp, innan hon gick ut och lämnade en rad perfekta tassavtryck över gården. Hon var byggd för det. Ändå lärde jag mig att även en vinterpäls har sina gränser.

Byggda för kyla

Både norsk skogkatt och maine coon formades i klimat med långa, kalla vintrar. Det syns i pälsen: tät underull som värmer, vattenavvisande täckhår som håller fukten borta och tofsar i öronen och mellan tårna. Den stora, yviga svansen kan katten lägga över nosen när den sover. Kroppen är stor, och en stor kropp förlorar värme långsammare än en liten.

Men pälsen måste ha tid att växa. En katt som har gått inne hela hösten har inte samma vinterpäls som en katt som har gått ute, och en kattunge eller en gammal katt tål mindre kyla än en vuxen i sina bästa år.

Snö mellan tårna

Halvlånghåriga katter har ofta långa hårtofsar mellan trampdynorna. I blöt snö kan de bilda små isklumpar som gör det obekvämt att gå. Kolla tassarna när katten kommer in, och smält försiktigt bort snön med en ljummen handduk. Är tofsarna mycket långa kan de klippas försiktigt, så att de inte sticker ut under dynorna.

Vägsalt och kylarvätska

Vägsalt och andra halkbekämpningsmedel kan irritera trampdynorna, och katten slickar i sig det när den tvättar sig. Torka av tassarna om katten har gått på saltade ytor. Ännu viktigare är kylarvätska och spolarvätska. Många sådana vätskor är mycket giftiga för katter även i små mängder, och de kan smaka sött. Torka upp spill i garaget och förvara dunkarna stängda och högt.

Misstänker du att katten har fått i sig kylarvätska eller något annat giftigt, kontakta veterinär direkt, även om katten verkar må bra. Tiden är avgörande.

Frostiga öron och blöt päls

Öronspetsarna är tunna och har lite päls, och de kan få köldskador i sträng kyla, särskilt om de är blöta. Det är en anledning till att katter som går ute behöver ett torrt och vindskyddat ställe att gå till. En katt som är blöt ända in till huden har förlorat mycket av pälsens skydd. Släpp in den, låt den torka och vänta med nästa tur.

Innekatt i mörkret

Många skogkatter och maine coon lever i dag som innekatter, och det fungerar bra om miljön är rik. De mörka månaderna kan ändå bli långa. Klätterträd som når högt, fönsterplatser med utsikt mot fåglar och lek varje dag gör stor skillnad. Stora raser är ofta lekfulla långt upp i åren. En inglasad balkong eller en kattgård kan ge frisk luft utan trafik.

Varmt inomhus och torr luft gör också att pälsen fäller mer under vintern än man kanske tror. Kamma lite oftare. Mer om det finns i artikeln om pälsvård för halvlånghår, och om kost i artikeln om foder till stora katter.

Texten är allmän kunskap och ersätter inte råd från veterinär. Regler och rekommendationer kan ändras; kontrollera aktuella uppgifter hos SVERAK, Jordbruksverket och din veterinär.

Skrivet av

Britt Sjöholm

Har levt med norska skogkatter och maine coon i över trettio år, i ett gammalt trähus i Hälsingland. Inte uppfödare och inte veterinär, men en van kattägare och utställare av kastrater. Ser du något som är fel? Hör av dig.

Fler spår att följa