Den norska skogkatten är den ras som har följt mig längst. Min första kom i en kartong en vinterkväll för länge sedan, och sedan dess har det nästan alltid funnits en skogkatt i huset. Den här guiden samlar det jag tycker att alla som är nyfikna på rasen bör veta, från historien till vardagen. Den ersätter inte samtal med uppfödare och raskattklubbar, men den kan vara en bra början.
En katt från norska gårdar
Långhåriga katter har levt på gårdar och i skogsbygder i Norge under mycket lång tid. Hur länge vet ingen säkert, och berättelserna om skogkatter i folksagor och i den nordiska mytologin, där gudinnan Frejas vagn sägs ha dragits av katter, ska läsas som berättelser. Det man kan säga är att det nordiska klimatet har gynnat katter med tät, vattenavvisande päls, kraftig kropp och god förmåga att klättra.
Som ras är skogkatten ung. Skogkatter visades på utställning i Norge redan före andra världskriget, men det systematiska avelsarbetet tog fart först på 1970-talet, när norska entusiaster ville bevara den gamla typen innan den blandades upp. Rasen erkändes av FIFe 1977, och hanen Pans Truls användes som förebild för standarden. Sedan dess har rasen spridit sig över världen, och den är i dag en av de vanligaste stamtavlekatterna i Norden.
Standarden i korthet
Rasstandarden beskriver den ideala katten. Ingen katt är perfekt, och domarna väger helheten. Här är huvuddragen så som de brukar beskrivas inom FIFe. Den fullständiga standarden finns hos FIFe (öppnas i nytt fönster).
Huvudet och profilen
Huvudet ska bilda en liksidig triangel sett framifrån, med god höjd sett i profil. Pannan är lätt rundad och profilen lång och rak, utan stopp eller brott i linjen. Hakan är kraftig. Det här är rasens viktigaste kännetecken och det som skiljer den tydligast från maine coon.
Öronen och ögonen
Öronen är stora och breda vid basen, med lodjurstofsar och lång päls inuti. De sitter högt och öppet, så att ytterlinjerna följer huvudets triangel ner mot hakan. Ögonen är stora, mandelformade och något snedställda, med ett vaksamt uttryck. Alla ögonfärger är tillåtna.
Kroppen, benen och svansen
Kroppen är stor, lång och kraftig, med tung benstomme. Bakbenen är längre än frambenen, vilket ger katten en hög bakdel. Tassarna är stora och runda. Svansen är lång och yvig och ska nå minst till skulderbladen, gärna till halsen.
Pälsen
Pälsen är halvlång, med tät och ullig underull och långa, glansiga och vattenavvisande täckhår på rygg och sidor. En fullt utvecklad päls har kort krage, polisonger och byxor. Pälsens kvalitet är viktigare än längden.
Färger och mönster
Skogkatten finns i de flesta färger och mönster som förekommer hos naturliga katter: svart, blå, röd, creme och sköldpadd, med eller utan silver, med eller utan vitt och i olika tabbymönster. Choklad, lila, kanel, fawn och maskteckning är inte godkända. Den som vill förstå koderna i stamtavlan kan läsa om EMS-koden.
Pälsen genom året
Ingen ras jag har levt med byter skepnad så mycket som skogkatten. På hösten börjar vinterpälsen växa, och mitt i vintern har katten sin krage, sina polisonger och sina byxor. På våren släpper underullen, ofta på bara några veckor, och på sommaren kan en skogkatt se nästan korthårig ut på kroppen, med bara svansen kvar som bevis. Kamma oftare under fällningen. Mer om det finns i Pälsvård för halvlånghår.
Temperament och vardag
Skogkatter beskrivs ofta som vänliga, lugna och självständiga, och som goda klättrare. Min erfarenhet är att de flesta vill vara med där det händer, men gärna på sina egna villkor, och gärna från en hög utsiktsplats. Ett stabilt klätterträd är ingen lyx. Många är lekfulla långt upp i åren, och de flesta kommer bra överens med andra katter.
Individerna skiljer sig mer än raserna. Fråga uppfödaren hur föräldrarna är till sättet, och träffa gärna vuxna katter från samma linjer om du kan.
Ute eller inne
Rasen formades utomhus, och många skogkatter älskar att vara ute. I dag lever ändå många som innekatter eller med tillgång till en inglasad balkong eller en kattgård, särskilt i städer och nära trafik. Det fungerar bra om miljön ger klättring, utsikt och lek. Läs mer i Katt i nordiskt klimat.
Storlek och utveckling
Skogkatten är en stor katt, och hanarna är i regel tydligt större än honorna. Rasen räknas som sent utvecklad. En ung skogkatt kan se lång och gänglig ut, och fyller ut under flera år. Bedöm därför inte en ettåring efter hur den kommer att se ut som vuxen, och mata efter ålder och aktivitet snarare än efter storlek.
Hälsa
Norsk skogkatt är i grunden en robust ras, men som alla raser har den hälsofrågor som aveln behöver hålla koll på. De som oftast nämns är hjärtsjukdomen HCM, höftledsdysplasi (HD) och den ärftliga sjukdomen GSD IV, som det finns ett gentest för. Fråga uppfödaren vilka undersökningar föräldrarna har gjort. Jag har skrivit mer om HCM och om hälsotesterna, och guiden Hälsa hos stora halvlånghåriga katter ger en översikt.
Är skogkatten rätt för dig?
En skogkatt passar dig som vill ha en stor, social men inte krävande katt, som har plats för klätterträd och som inte har något emot hår på soffan varje vår. Den passar mindre bra om du vill ha en katt som alltid vill sitta i knät, även om en del gör det, eller om du inte har tid för daglig lek. Som alla katter kan den leva i femton år eller mer, och det är det viktigaste att tänka på.
Vill du gå vidare, läs guiden Välja kattunge och uppfödare och artikeln Tolv frågor att ställa till uppfödaren. Är du osäker på skillnaden mot maine coon finns Skogkatt eller maine coon?
